Vem är Lizette? 

Så länge jag kan minnas har jag känt mig annorlunda. Jag har antingen känt mig för mycket eller för lite. Jag minns hur jag som barn hade stora känslor som jag behövde ge utrymme för och hur jag kunde känna mig fel för det. Jag har alltid identifierat mig som en så kallad grubblare. Det har liksom aldrig varit tyst i mitt huvud. Mycket tid (och energi) har jag lagt på att processa och att oroa mig över om jag sagt fel/varit fel i sociala sammanhang). Sa jag för lite, för mycket? Något konstigt? Jag minns hur jag i första klass blev förlöjligad av min lärare inför hela klassen för något jag sa. Jag minns hur det kändes, hur jag absolut inte ville känna så igen. Så att jag blev den där eleven som “måste räcka upp handen mer på lektionerna” och “ta för dig mer” är inte alls svårt att förstå. Hur kunde jag ta mer plats när det så många gånger  av vuxenvärlden  (eller av jämnåriga) tydligt visade att det inte var okej att jag gjorde det? Samtidigt har jag alltid haft en stark känsla och ett stort behov av att gå min egen väg vilket jag tror provocerat min omgivning, det är åtminstone så det har känts. På insidan har jag vetat och tydligt känt vad som är för mig och inte. 

I mitt tidiga vuxenliv började jag intressera mig alltmer för personlig utveckling. Jag började få ett allt större behov av att förstå varför jag fungerar som jag gör. Jag vet ärligt talat inte hur många gånger jag googlat på olika typer av diagnoser för att jag känt mig så annorlunda och känt så mycket, helt enkelt. Som för så många andra hittade jag min första riktigt viktiga pusselbit när jag hittade begreppet högkänslighet. Det var första gången som jag verkligen kände att jag hittade hem! Det är ju det här jag är! … ringde jag och berättade för min mamma. Alldeles lyrisk, alldeles superbubblig av vetskapen att det ju faktiskt inte är något fel på mig?! Jag är “bara” högkänslig! 

Flera år senare efter att ha läst massor om högkänslighet, lyssnat på poddar osv åkte jag på en kryssning för högkänsliga som anordnades av en podd jag lyssnade på då (Högkänslighet med Leveby & Klar) och där träffade jag en person som utbildat sig till samtalsterapeut med inriktning på högkänslighet. Det var som att tiden stannade för mig i det ögonblicket. Finns det en utbildning som samtalsterapeut med inriktning på högkänslighet? Sällan har min intuition varit så stark som i det ögonblicket. Jag ska bli hsp-terapeut! Och några år senare påbörjade jag utbildningen som är bland det finaste och mest sanna  jag gjort för mig själv. 

Och här är jag nu. Med en känsla av att vara precis där jag ska vara. Att få guida, vägleda, hålla space och initiera dig som längtar efter just det! För det går verkligen att hitta sin plats i den här världen, bara vi är nyfikna på vad vi kan hitta. Jag blir så pirrig av att tänka på vad vi, tillsammans ska hitta på din resa?! 

Så med de orden vill jag ställa några frågor till dig: tänk om du inte är fel? Tänk om du aldrig har varit fel? Tänk om du är så okej? Precis som du är. Tänk om du “bara” är högkänslig? Eller en varelse som känner mycket? Tänk om det är så okej? 

Med värme /Lizette